En lockande lärmiljö – vad är det?

skriven av Amelie Lund

föreståndare vid daghemmet B.E. von Schantz

Alla har vi ett sätt att tolka ordet lockande. Det kanske är något som ser lockande ut, eller något som känns lockande att göra. Alla människor har en egen uppfattning om, samt tolkning av vad det är som lockar. Du kanske lockas av en bok som är en deckare, men jag lockas av självbiografier.

För att förstå vad lockande lärmiljöer handlar om vill jag börja med att reda ut hur vi kan tolka ordet lockande och två synonymer till ordet; frestande och inbjudande.

Ordet lockande betyder, enligt Nationalencyklopedin, att "väcka någons lust till något". Frestande beskrivs som något "som tycks vara mycket angenämt och som man därför vill prova" eller något "som tycks ha angenäma följder". En betydelse av ordet inbjuda är att "speciellt erbjuda möjlighet". 

Att lärmiljön är lockande handlar då om att erbjuda möjligheter, som vid första anblick verkar vara något man vill prova och som verkar ge en behaglig följd. Jag tolkar det som att det som lockar bjuder in till aktivitet och att det ges möjlighet till att prova på och att vara delaktig. Det handlar om görandet och varandet, om att vara här och nu.

Foto: Pexels.com

Kan man tänka sig att vattenpölen är lockande, frestande eller inbjudande? Hur kommer det sig att de flesta barn stannar upp för att undersöka vattenpölen?

Lärmiljön betonas i och med den nya planen för småbarnspedagogik. Det kan vara ett begrepp som upplevs ganska främmande; är det mer än bara bord och stolar?

Ja, lärmiljön är allt som barnen vistas i, både fysiskt såväl som psykiskt och socialt. Rummet och dess möbler – absolut, men till lärmiljön hör också redskap och tillbehör, gemenskapen och atmosfären. Lärmiljön innefattar allt "som stödjer barnens utveckling, lärande och kommunikation". Det är mitt bemötande och din närvaro, i samspel med hyllor och annat material.

Lärmiljön ska ge möjlighet till att prova på och att vara delaktig. Men vad är det som lärmiljön ska locka till?

Här är två citat från grunderna för planen för småbarnspedagogik. Det första syftar på undervisning och det andra på lärmiljöer:

"I småbarnspedagogiken ska barnen inspireras och motiveras att lära sig nytt samt handledas att använda olika sätt att lära sig. Undervisningen ska stödja och utnyttja barnens naturliga nyfikenhet och lust att upptäcka."

“De ska stödja barnens naturliga nyfikenhet och vilja att lära sig. De ska locka barnen till fysisk aktivitet, till att leka, undersöka samt uppleva och uttrycka konst. Barnen ska ha möjlighet att utforska världen med alla sina sinnen och med hela kroppen.”

Dessa citat handlar om aktiva barn som har en vilja, en nyfikenhet och lust. Det handlar också om barn som lär sig på olika sätt. Men, det handlar om barn som lär sig genom att göra - inte om barn som blir lärda.

Våra lärmiljöer ska erbjuda barnen möjlighet till att lära sig, till att utforska och till att leka. Miljön ska signalera till barnen att “här får du prova” och barnen ska känna att det är lustfyllt.

Det är viktigt att hitta barnperspektivet

En stor uppgift är att låta barnen vara aktörer i våra miljöer. Jag kan hoppa tillbaks till exemplet med böckerna. Om din deckare börjar trögt och tråkigt, med ett ämne som inte intresserar mig och det dessutom är du som ställt den i min bokhylla – då är risken stor att boken står kvar där. Även om jag, välvilligt kämpar mig igenom boken, så är jag tveksam till att upplevelsen skulle kännetecknas som lustfylld och behaglig.

Deckaren i exemplet ovan hade likaväl kunnat vara en boll. En boll som jag gärna vill kasta. Men jag får höra att man inte kastar bollar inne, de ska rullas. Så jag får kanske aldrig utlopp för min lust att upptäcka bollens sätt att flyga högt och landa med en ljudlig duns, eller hur mitt sätt att kasta påverkar bollens flygväg. Det kommer aldrig vara samma sak att rulla bollen, och utforskandet i att få kasta där och då blir aldrig riktigt möjligt.

Det kan också handla om att få lov att göra det som känns viktigt. Vem har rätt att bestämma hur du ska måla, när det som lockar mest är att känna på färgen? Eller, om barnen vill använda nya sätt att modellera på, hur tänker vi då? Barn använder det som är tillgängligt för dem just nu. Det är lätt att, från ett vuxet perspektiv, utgå från att barnen förstås får använda kottar när de modellerar. Men om kottarna står på en hög hylla, så är de varken tillgängliga eller inbjudande; Det som inte syns, finns inte.

Bjuder miljön in barnen till att upptäcka och prova på?

Att få möjligheter till lärande och utforskande måste vara på barnens villkor. De ska ha möjlighet att använda miljön på det sätt som är passande för dem, inte på det sätt som är bäst för mig. Därför behöver barnens intresse synliggöras i lärmiljön. Om barnen visar att de vill kasta boll – hur möjliggör vi då det?

Det behöver också finnas utrymme för barnen att vara aktiva och delaktiga, att själva undersöka och fundera. Barnen har en otrolig förmåga att skapa från ”ingenting” med fantasins fantastiska verktyg till hjälp. Det kan vara allt från ett konstverk till en lek, men det gemensamma är att våra miljöer ska möjliggöra och bjuda in barnen till att vara nyfikna, att leka och att upptäcka - att få vara aktiva människor.

Vad undersöker barnen hos er? På vilket sätt lockar er lärmiljö barnen till upplevelser och lek?