Öppna dörrars pedagogik

Under projektet har vi arbetat med att skapa mångsidiga lekmiljöer och tanken om att skapa en mångsidig helhet i hela huset har väckts. Några av våra daghem har redan tidigare arbetat med "öppna dörrar" och på ett daghem startade denna process i och med Lockande lärmiljö projektet. På detta daghem var rummen tidigare väldigt identiska med billek, bygglek, hemlek m.m. och grupperna arbetade skillt för sig.  Nu är målet att samarbeta över gruppgränserna och skapa en mångidig helhet på hela daghemmet. Barnen har tillgång till alla rum och till allt material och har möjlighet till att skapa vänskapsrelationer över gruppgränserna. Rummen är indelade på följande sätt:

1. Rörelserum

2. Ateljé och fingerfärdighet

3. Sensoriskt rum

4. Forskarhörna och bygg-och konstruktionslekar

5. Drama och musiklek

6. Butikslek och kognitiva lekar

7. Språkstimulerande rum

För att få "öppna dörrar" att fungera måste personalen och barnen vara medvetna om vilka regler som finns och ha samma regler samt förbida sig till att arbeta på detta sätt. Öppna dörrar kräver övning både för barn och för vuxna förrän arbetssättet fungerar smidigt. Det är även viktigt att tänka på säkerheten. Varje barn har en egen "bas" där de mjuklandar då de börjar i småbarnspedagogiken och där guppen samlas för samling och måltider.

Bild: Pixabay.com

"De bara råddar och river ner"

Under många av mina daghemsbesök har vi diskuterat den stökiga fysiska omgivningen. Barnens lek är att föra saker till ett annat rum, riva ner saker och samla saker i korgar och väskor. Då det är dags att städa undan hittas inte hälften av sakerna.. Ett annat problem jag stött på är att vuxna lämnar saker efter sig vilket gör omgivningen oredig då sakerna är på fel ställe. Det är lätt att bara ställa ner saker på ett bord och sedan glömma dem där. Ifall 10 personer gör detta är utrymmet snabbt en enda röra. Tillsammans med personalen har vi funderat lösningar till detta och här får ni ta del av våra tankar:

1. Ha en lämplig mängd saker tillgängliga. Varje lek måste utvärderas skillt; hur många tallrikar och muggar behövs i hemleken? Hur mycket byggklossar ska det finnas? Hur mycket leksaker som är lämpligt varierar från grupp till grupp.

2. Ha tydliga platser för alla leksaker t.ex. med att ha bilder på hyllor och lådor. Både ordinarie personal, vikarier och barn ser snabbt vart saker hör. På ett daghem tänkte personalen städa upp förrådet och placera leksakerna färdigt i lådor med bilder på för att lättkunna byta ut en lek då barnen intresserar sig för något nytt.

3. "De yngsta barnens lek är att rådda och det enda problemet är de vuxnas attityd". Mycket är fast vid personalens attityd, ser vi barnens lek som råddande eller ser vi leken som undersökande. Den vuxnas roll är viktig i städningen och vi kan göra städningen till en rolig aktivitet. Spela städmusik medan ni städar eller ring i en klocka då det är städdags istället för att ropa ut "nu ska alla städa!".

4. För att underlätta att sakerna hålls i rätt rum funderande personalen i en grupp på att färgkoda de olika rummena samt leksakerna som hör till rummet. T.ex. allt rörelsematerial är grönt, bygg - och konstruktionsleksaker röda osv enligt rummens färger. Tanken med färgkodningen var att det är lätt att byta ut leksaker utan att alltid printa ut en ny bild som man limmar på lådan.

5. Balans mellan strukturerad och ostrukturerad omgivning. I miljön ska det finns lämpligt med struktur och tydlighet för barnen men inte så mycket att leken och fantasin begränsas. T.ex. ifall barnet behöver en bil som telefon i hemleken ska barnet få föra bilar till hemleken.

6. För vuxna är det även viktigt att sakerna finns på sina rätta platser för att inte behöva springa runt hela dagiset för att leta en sax eller Ipad. Alla måste förbinda sig till att städa undan efter sig, det underlättar vardagen betydligt. Förrådsutrymmen måste organiseras så att det som används ofta är lättillgängligt och snabbt tillhands.

Hemmagjord månsand

Månsand (kinetisk sand) väcker nyfikenheten hos både stora och små. Denna sand är lättarbetad och mjuk och kan formas med händerna eller t.ex. med pepparkaksformer. Den utmanar finmotoriken och främjar kreativiteten och väcker lusten att experimentera. 

Du behöver:
8 dl mjöl

1 dl olja

(ätbar pulverfärg)

Gör så här:

Blanda ihop oljan och vetemjölet med händerna eller med elvisp. Ifall du önskar färga sanden så blandar du ner oljebaserad färg, t.ex. pulverfärg går bra. Karamellfärg blandas inte i olja, men kan vara intressant att experimentera med ändå. Torkad krossad målfärg fungerar också bra för att färga sanden. Sanden kan sättas i frysen t.ex. då den ska rengöras.

Projektpedagogik

Enligt "grunderna" ska utgångspunkten för lärandet vara barnets tidigare erfarenheter, intressen och kunskaper. Teman som bearbetas i verksamheten kan utgå från barnens nyfikenhet, lekar eller samtalsämnen. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik, 2016)

Projektbaserat lärande eller temabaserat lärande är ett arbetssätt där just dessa aspekter är i fokus. Verksamheten utgår ifrån barnens frågor och undersökande. Tiden för ett projekt är obegränsad och projektet avslutas då barnens intresse avtar. Inom samma barngrupp kan många olika projekt pågå samtidigt. Projekten kan vara ingående eller bara ett ytskrap av någonting t.ex. spindlar, vatten eller superhjältar. På en enhet arbetade gruppen med temat Tass Patrullen (Ryhmä Hau) eftersom det var ett allmänt samtalsämne bland barnen och så gott som alla barn i gruppen var intresserade, eller blev intresserade, av temat. Temat började med att barnen fick ett brev av Tass Patrullen och längs hela projektet skrev barnen brev till Tass Patrullen och fick brev tillbaka.

Breven innehöll olika uppgifter bl.a. samarbetsuppgifter och konfliktsituationer bland hundarna som skulle redas ut

Lärmiljön förändrades m.h.a. bilder, Ipad och projektor samt annat smått tillbehör. Förändringarna var små för pedagogerna men betydelsefulla för barnen och lockade barnen till nya lekar. Barnen valde Tass Patrull färgläggningsbilder som printades ut och hade disco till Tass Patrull musik.  Med hjälp av Ipad och projektor projicerades Tass Patrull bilder på väggen. Tass Patrull spel spelades, t.ex. memory och olika pussel. Personalen gjorde Tass Patrull ansiktsmasker som var väldigt populära i leken.

Barnen formar lärmiljön

Barnens delaktighet och barnens rätt att påverka samt vara med i planering, genomförande och utvärdering av verksamheten har varit mycket på tapeten sedan de nya grunderna för småbarnspedagogik togs i bruk i augusti 2017. I småbarnspedagogiken ska varje barn få känna sig delaktigt, men hur delaktigheten syns i lärmiljöerna varierar eftersom det finns många olika sätt att vara delaktig på. Nedan presenteras några exempel på hur barnens delaktighet syns i lärmiljön.

I en grupp började arbetet med delaktighet att göra lärmiljön tillgänglig för barnen. Allt material flyttades ner till barnens nivå. Istället för att målfärgerna tidigare varit högt uppe på en hylla och en vuxen ställde i ordning allt material är målfärgerna nu tillgängliga för barnen hela dagen. I denna aktivitet utvecklas barnets förmåga att tänka då barnet funderar vad som behövs i leken annat än målfärger, barnets vardagskompetens utvecklas då barnet efter målandet tvättar penseln och skålarna som hen använt, barnet övar sin grovmotorik med att bära de tunga målfärgsflaskorna och lyfta dem upp på bordet, barnets finmotorik utmanas då barnet får måla med olika material t.ex. pensel, svamp, kulor och fingrar. Efter målandet får barnet berätta åt en pedagog vad hen målat och barnet och pedagogen diskuterar om målningen, alltså utvecklas även barnets språkliga färdigheter.

Ateljé på småbarnsavdelningen

Lärmiljö är förutom den fysiska miljön även den sociala och psykiska miljön alltså t.ex. regler. Delaktighet är att tillsammans med barnen diskutera och göra upp regler för gruppen. Gemensamma regler skapar en trygg lärmiljö som präglas av respekt och gemensamt ansvar. I en grupp har barnen deltagit i barnmöten där barnen bl.a. diskuterade vad man får göra och vad man inte får göra på dagis.

"Vi får kramas, måla och ha painimatsi. Vi får inte slå, ha riktiga katter eller vara elaka" 2-3 åringar på Tölö daghem

Barnen har fått vara med och planera hur olika traditioner och fester firas t.ex. julfest och skördefest. På den senaste festen firade barnen Halloween. Barnen planerade hurudan verksamhet de vill ha samt hur de ska utföra verksamheten. Barnen bakande och dekorerade muffinsar, hade maskerad och pysslade. Efter festen diskuterades vad som var roligast och vad som lyckades. Lärmiljön ändrades för den dagen m.h.a. belysning, dekorationer och skrämmande musik och ljudeffekter.

Christina Nilsson (2016) skriver i boken Pedagogisk miljö i tanke och handling att lärmiljön ska vara tydlig och strukturerad t.ex. med olika stationer, men ge barnen möjligheter att växla inom det strukturerade. Varje ny station ska introduceras till barnen för att ge varje barn en förståelse för vad man kan göra i just den miljön. De olika stationerna ska locka till lek och utforskande och Nilsson betonar att barnen har rätt att hitta allt material som hör till stationen då hen valt att leka där.

”Barn och pedagoger förhandlar för att få till stånd en förändring i miljön, ifall någon anser att det behövs”.

De olika stationerna kan presenteras t.ex. så här. Med att titta på kartan ser alla barn vilka lekar som är tillgängliga just idag.

Barnens delaktighet i miljön kan även handla om att projicera en rymdbild när barnen åker rymdraket, att skapa material som behövs i en lek t.ex. klippa sedlar, att flytta på stolar och bord eller att hänga upp barnens alster på väggen. I och med barnens delaktighet har det blivit viktigare för pedagogen att  ständigt vara närvarande och lyhörd för att ta fasta på barnens intressen och tankar om lärmiljön.

Hur syns barnens delaktighet i miljön på ditt daghem? 

Kom och lek, utforska och upptäck med mig!

Vad ser du på bilderna nedan? Granna färger? Leksaker och material som lockar till utforskande och upptäckande? Utrymme för rörelse och lekar som tar plats. Tjaa...

Detta är vad barnen ser då de stiger in i rummet. Stolar, bord och andra möbler. Det måste ju se ut som ett rum fyllt med hinder tänker jag. Var finns utrymmet för lekar som tar plats? Alltid är ett bord i vägen. Hur kan vi lösa detta problem? Barnen äter många måltider på dagis, så visst, bord och stolar behövs också. Jag vet att det finns mångsidigt och inspirerande material i alla dessa rum eftersom de är bekanta för mig, men hur kan vi göra rummet lockande för barnen? Att de brinner för att få börja leka just i detta rum då de kikar in från dörröppningen.

Nu uppmanar jag er alla att imorgon ta på er "barnglasögonen" och observera rummet från barnets höjd. Ta barnen med i utvärderingen av rummet och fråga dem hur de skulle villa att rummet ser ut och vad de vill göra i rummet. Inbilla er att rummet är tomt. Hur skulle ni möblera rummet? Hur skulle ni placera leksaker och material?  Skissa upp era idéer på ett papper och våga prova! Skapa en miljö som signalerar "kom och lek, utforska och upptäck med mig!"

Foto: Pexels.com

En lockande lärmiljö – vad är det?

skriven av Amelie Lund

föreståndare vid daghemmet B.E. von Schantz

Alla har vi ett sätt att tolka ordet lockande. Det kanske är något som ser lockande ut, eller något som känns lockande att göra. Alla människor har en egen uppfattning om, samt tolkning av vad det är som lockar. Du kanske lockas av en bok som är en deckare, men jag lockas av självbiografier.

För att förstå vad lockande lärmiljöer handlar om vill jag börja med att reda ut hur vi kan tolka ordet lockande och två synonymer till ordet; frestande och inbjudande.

Ordet lockande betyder, enligt Nationalencyklopedin, att "väcka någons lust till något". Frestande beskrivs som något "som tycks vara mycket angenämt och som man därför vill prova" eller något "som tycks ha angenäma följder". En betydelse av ordet inbjuda är att "speciellt erbjuda möjlighet". 

Att lärmiljön är lockande handlar då om att erbjuda möjligheter, som vid första anblick verkar vara något man vill prova och som verkar ge en behaglig följd. Jag tolkar det som att det som lockar bjuder in till aktivitet och att det ges möjlighet till att prova på och att vara delaktig. Det handlar om görandet och varandet, om att vara här och nu.

Foto: Pexels.com

Kan man tänka sig att vattenpölen är lockande, frestande eller inbjudande? Hur kommer det sig att de flesta barn stannar upp för att undersöka vattenpölen?

Lärmiljön betonas i och med den nya planen för småbarnspedagogik. Det kan vara ett begrepp som upplevs ganska främmande; är det mer än bara bord och stolar?

Ja, lärmiljön är allt som barnen vistas i, både fysiskt såväl som psykiskt och socialt. Rummet och dess möbler – absolut, men till lärmiljön hör också redskap och tillbehör, gemenskapen och atmosfären. Lärmiljön innefattar allt "som stödjer barnens utveckling, lärande och kommunikation". Det är mitt bemötande och din närvaro, i samspel med hyllor och annat material.

Lärmiljön ska ge möjlighet till att prova på och att vara delaktig. Men vad är det som lärmiljön ska locka till?

Här är två citat från grunderna för planen för småbarnspedagogik. Det första syftar på undervisning och det andra på lärmiljöer:

"I småbarnspedagogiken ska barnen inspireras och motiveras att lära sig nytt samt handledas att använda olika sätt att lära sig. Undervisningen ska stödja och utnyttja barnens naturliga nyfikenhet och lust att upptäcka."

“De ska stödja barnens naturliga nyfikenhet och vilja att lära sig. De ska locka barnen till fysisk aktivitet, till att leka, undersöka samt uppleva och uttrycka konst. Barnen ska ha möjlighet att utforska världen med alla sina sinnen och med hela kroppen.”

Dessa citat handlar om aktiva barn som har en vilja, en nyfikenhet och lust. Det handlar också om barn som lär sig på olika sätt. Men, det handlar om barn som lär sig genom att göra - inte om barn som blir lärda.

Våra lärmiljöer ska erbjuda barnen möjlighet till att lära sig, till att utforska och till att leka. Miljön ska signalera till barnen att “här får du prova” och barnen ska känna att det är lustfyllt.

Det är viktigt att hitta barnperspektivet

En stor uppgift är att låta barnen vara aktörer i våra miljöer. Jag kan hoppa tillbaks till exemplet med böckerna. Om din deckare börjar trögt och tråkigt, med ett ämne som inte intresserar mig och det dessutom är du som ställt den i min bokhylla – då är risken stor att boken står kvar där. Även om jag, välvilligt kämpar mig igenom boken, så är jag tveksam till att upplevelsen skulle kännetecknas som lustfylld och behaglig.

Deckaren i exemplet ovan hade likaväl kunnat vara en boll. En boll som jag gärna vill kasta. Men jag får höra att man inte kastar bollar inne, de ska rullas. Så jag får kanske aldrig utlopp för min lust att upptäcka bollens sätt att flyga högt och landa med en ljudlig duns, eller hur mitt sätt att kasta påverkar bollens flygväg. Det kommer aldrig vara samma sak att rulla bollen, och utforskandet i att få kasta där och då blir aldrig riktigt möjligt.

Det kan också handla om att få lov att göra det som känns viktigt. Vem har rätt att bestämma hur du ska måla, när det som lockar mest är att känna på färgen? Eller, om barnen vill använda nya sätt att modellera på, hur tänker vi då? Barn använder det som är tillgängligt för dem just nu. Det är lätt att, från ett vuxet perspektiv, utgå från att barnen förstås får använda kottar när de modellerar. Men om kottarna står på en hög hylla, så är de varken tillgängliga eller inbjudande; Det som inte syns, finns inte.

Bjuder miljön in barnen till att upptäcka och prova på?

Att få möjligheter till lärande och utforskande måste vara på barnens villkor. De ska ha möjlighet att använda miljön på det sätt som är passande för dem, inte på det sätt som är bäst för mig. Därför behöver barnens intresse synliggöras i lärmiljön. Om barnen visar att de vill kasta boll – hur möjliggör vi då det?

Det behöver också finnas utrymme för barnen att vara aktiva och delaktiga, att själva undersöka och fundera. Barnen har en otrolig förmåga att skapa från ”ingenting” med fantasins fantastiska verktyg till hjälp. Det kan vara allt från ett konstverk till en lek, men det gemensamma är att våra miljöer ska möjliggöra och bjuda in barnen till att vara nyfikna, att leka och att upptäcka - att få vara aktiva människor.

Vad undersöker barnen hos er? På vilket sätt lockar er lärmiljö barnen till upplevelser och lek?