Veckans kompis på Schantzen

13.4.2018 Maj Mikander 

Barnträdgårdslärare på B.E. von Schantz daghem 

I 3-5 års gruppen, eller “isbjörnarna” på Schantzen har miljön ändrats från vecka till vecka. Orsaken till detta är att barnen i tur och ordning har fått bli ”veckans kompis”. 

Veckans kompis får hjälpa till lite här och där, så som att duka och bädda. Hen får vila i soffan, välja saga, få hem vår maskot över veckoslutet men framför allt svara på frågan; 

Om du skulle få bestämma, vad skulle vi göra på dagis? 

Svaren har bl.a. varit; tåg, cirkus, polis, drottning, pyssel, saga, pingvin, pirat, camping, pupu, dinosaurier och teater. Dagis har förvandlats enligt barnets önskemål. 

Vi har brainstormat tillsammans med barnen vad temat innebär, vad vi skulle kunna göra, pyssla, ta reda på, leka osv. Barnen har alla fått komma med sina idéer och funderingar. Vi har använt oss av pekplattan för att söka mera information och bilder. Allt detta har stärkt vår gruppanda och samhörighetskänslan. Vi gör tillsammans. Detta är allas tema och alla får delta. 

I och med de olika teman vi valt har vi lärt oss nya ord, tagit reda på fakta, gjort tillsammans, stärkt gemenskapen, diskuterat, klippt, pysslat (övat finmotorik, övat göra enligt instruktioner osv.), fantiserat, hittat på historier, använt olika material, använt oss av projektor, lärplatta, kamera, hjälpt varandra (ex med pyssel) och samarbetat. Och vi har haft roligt! 

Bild 1: Under temat Tåg tejpade vi tågräls på golvet och stolarna blev vagnar.

Bild 2: När temat var Camping fick barnen ta med sig sovsäckar hemifrån för att vila i. De vilade i tältet runt en lägereld medan de lyssnade på skogsljud från lärplattan.

Bild 1: En dag under Camping-veckan vilade vi även under stjärnhimmel.
Bild 2: Dagis fick en tron under Drottning-veckan.
Bild 3: Under Cirkus temat fick barnen klä ut sig och uppträda med olika cirkustrix som vi filmade och visade upp till föräldrarna.

Bild 1 och 2: Under temat Trafikpolis förvandlades tamburen till er korsning.
Väggarna pryddes med all världens pyssel under tema veckan Pyssel.

När Veckans Kompis valde Pirat blev det spännande, vi hade Skattjat med ledtrådar ute i parken och inne på dagis fick vi ett sjörövarskepp. 

Att möjliggöra istället för att begränsa

Skriven av

Eva Edgren

föreståndare vid daghemmet Brita Maria Renlund

Syftet med den fysiska aktiviteten inom småbarnspedagogiken är enligt grunderna för planen för småbarnspedagogik att inspirera barnen att röra på sig på många olika sätt och känna glädje över att röra sig. Barnen skall ha möjlighet att på ett mångsidigt sätt röra på sig både inomhus och utomhus och långvarigt stillasittande bör undvikas. Barnen skall ha möjlighet till fartfyllda fysiska aktiviteter. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2016)

Med de här texterna från styrdokumenten i tankarna kan vi se över våra egna attityder och förhållningssätt till livliga inomhuslekar. Varför är de vuxnas spontana reaktion på en fotbollsmatch inomhus ofta ”nej”? Skulle det gå att ordna en fotbollsmatch inne genom att flytta möbler åt sidan och ge barnen en mjuk boll? De verkliga begränsningarna för barns rörelselekar är ofta vuxnas rädsla för att det blir bökigt och oroligt, eller att någon kan skada sig.

En ny studie, Taitavattenavat, gjord vid Jyväskylä universitet, visar att barn som växer upp i storstadsmiljö är klumpigare än barn som växer upp på landsbygden, detta trots att barn som bor i städer oftare deltar i ledd idrottsverksamhet. Parkerna och daghemsgårdarna som barnen vistas på är ofta små och omgivna av bilvägar. Livliga bollspel begränsas för att inte skada andra barn eller för att bollen inte skall flyga ut på gatan.

För att uppnå de nationella rekommendationerna på tre timmar motion dagligen krävs det mera än ledd idrottsverksamhet och fri utevistelse. Barnen måste också ges möjlighet till att fritt röra på sig inomhus, det måste finnas utrymme också för mera fartfyllda lekar och motoriska utmaningar.

Då den vuxna visar hur man ska göra för att tryggt klättra upp och ner tex för ribbstolen, i stället för att hindra barnet från att klättra, lär sig barnet ganska fort hur det skall bära sig åt. Vilken lycka det barnet utstrålar i den stunden det har lärt sig att erövra ribbstolen!

En dag klättrade tre barn upp på vår ca 1 meter höga hylla. Jag lyckades hejda mig själv och i stället för att hindra barnen från att klättra frågade jag vad de höll på med, till svar fick jag ”vi leker Lotta på Bråkmakargatan” och då förstod jag ju att det var helt nödvändigt att klättra på hyllan. Barn som flitigt övar sig på att klättra och hoppa på och från olika möbler och underlag blir ofta mycket skickliga och tack vare bättre motoriska färdigheter och bättre balans blir de också mindre olycksbenägna.

Det är spännande att se hur skickliga och modiga barn blir då de får bära omkring och flytta på möbler och sedan klättra, hoppa och balansera på dem. En av de mest populära sysselsättningarna hos oss just nu är att hoppa från sängen ner på en ”fatboy”, inte sällan är den här hopp-leken en del av en fantasilek, barnen hoppar ”plums i plurret”, fallskärm eller något annat spännande.

För att den här typen av fartfyllda lekar ska vara trygga blir den vuxnas roll att möjliggöra, i stället för att hindra och begränsa, genom att flytta undan saker som barnen kan slå sig på, och att handleda barnen så att de lär sig hur de ska göra för att behärska sin kropp och bemästra olika hinder. Genom att diskutera och fundera med barnen bygger barn och vuxna tillsammans den miljö som krävs just för en speciell lek, en miljö som är både trygg, spännande, inspirerande och utmanande. Och när leken är över hjälps alla åt att ställa sakerna på rätt plats igen så de är lätta att hitta då följande äventyr skall byggas.

Möten med material

Skriven av

Petra Oksanen,

föreståndare vid Daghemmet Anna

Barnets dagar på daghemmet består av många möten. Varje dag uppstår möten med andra barn, vuxna, lärmiljöer och olika material. Alla dessa möten, små och stora ögonblick är betydelsefulla. Det är viktigt att vi ser och lyssnar, att vi är här och nu i dessa möten. 

Då vi diskuterat hur vi behöver utveckla våra lärmiljöer har det varit bra att stanna upp och fundera över hurdana mötesplatser vi vill erbjuda och skapa tillsammans med barnen samt hurdant material det skall finnas. Lärmiljöer handlar förstås om mycket mera än fysiska ytor, möbler och material. Det handlar lika mycket om de osynliga miljöerna vi rör oss i, den psykiska och sociala miljön. Hurdan barnsyn vi har, hurdan syn på lärande vi har samt hur vi ser den vuxnas roll och uppgift påverkar mycket hur vi bygger upp den fysiska miljön och hurdana material vi erbjuder. Jag tänker att de olika dimensionerna av lärmiljöer går hand i hand och behöver stöda varandra. 

Hurdant material har vi då och hurdant material behöver vi? Hurdant material lockar till lek? Hur föränderligt är materialet? Hurdana material gör barnen aktiva? Hur stöder materialet det som barnen är intresserade av? Kan materialet användas till mer än en sak? Finns det material som tilltalar alla sinnen? Hur kombinerar vi materialen? Hur erbjuder vi barnen olika material? Hur tillgängligt är materialet? Det här är några av frågorna vi diskuterat kring. 

Vi vill att barnen får möta material som är inbjudande, tillgängligt, föränderligt, väcker nyfikenhet, lockar och utmanar till lek, utforskande och lustfyllt lärande. Ett utforskande material är ett material där det inte finns några rätt eller fel. Man behöver inte veta vad det ska bli. Materialet kan användas om och om igen. Materialet ska vara möjligt att anpassas till pågående processer. En variation och mångfald i materialet inbjuder till olika mötesplatser, utforskande och lek. 

Vi ville introducera våra yngsta barn (1-2-åringarna) till ett nytt material, papprör i olika storlekar och väntade med spänning hur mötet med det nya materialet skulle bli. En morgon finns papprören på golvet för barnen att utforska. Barnen börjar med att titta, känna och fälla papprören som står uppställda. Ett barn smakar lite och ett annat bankar med ett rör i golvet. Ganska snabbt är en bygglek igång och flera barn kommer med. Det är viktigt att ge barnen tid att utforska det nya materialet och våga dem låta utforska på de sätt de behöver. Det kräver medforskande och engagerade vuxna och ett förhållningssätt som lyfter processen framöver resultatet. Nu har vi haft papprören i tre månader och de allra flesta dagar lockar rören till utforskande, lekar och spännande möten. 

Vad är det här? Hur låter det?

Byggprojekt igång.

”Här ska bilarna köra” ”-Vi gör en bana”

-”Akta tolpat”-”Min kör tunneliin”

Rören har utforskats noggrant. 

Ryms min hand in här? 

Vad kan man sätta i de tjocka rören 

och de smala rören? 

– Titta, små bilarna ryms in här!

Min bil åker lååååångt!

”-Vi är djurskötare -Vi sköter om djuren -Nu måste vi sova,
jag sover i tältet och du kan sova i huset(lådan)”

Skepp ohoj! Några barn plockade ut alla rör från lådan och lådan förvandlades till ett sjörövarskepp. Rören fungerade som teleskop, åror och megafoner. Med megafonerna varnades alla att sjörövarna var på väg. Leken lockade flera barn och snart seglade många skepp på havet.

Djuren placerades noggrant i sina egna hem och djurskötarna sprang till köket för att hämta mat till djuren och matade dem sedan med skedar och gafflar. Giraffen fick dyka huvudet före i grottan. Med jämna mellanrum hade djurskötarna pauser och vilade lite.

Lastbilschauffören lämnade 

byggmaterial till kojan 

och kör sedan vidare.

”-Kom och spela, vi tar två mailor”

Det är lika intressant att fylla och 

gömma saker i rören som att leta 

efter skatter i dem.

Det är fascinerande att få vara med om då ett material bidrar till så många olika mötesplatser, utforskande och lekar. Jag tänker att all slags material samt miljön blir meningsfull först då barnen skapar mening utifrån det som intresserar dem. Barnen har tusen tankar, idéer, intressen och funderingar som bara väntar på att få komma fram om vi vuxna tillåter det. De vuxnas nyfikna och utforskande förhållningssätt behöver tränas, utmanas och byggas, och hållas vid liv. Det är ett ständigt pågående arbete och leder till många spännande upptäcktsfärder tillsammans med barnen. Dessa äventyr tror jag att vi alla vill vara med om.

Kreativ docklek

En härlig bild från gårdagen och barns kreativa lek med dockor. Böckerna fungerade här som sängar och en plåtask som potta. 

Sanne Björklund skriver om tydliga, men samtidigt flexibla miljöer i artikeln Skapa rikare pedagogiska miljöer, publicerad på forskoleforum.se. Hon problematiserar daghemsmiljön och balansen mellan tydlighet och flexibilitet utgående från ett exempel i likhet med tidigarenämnda docklek. Problematiken ligger enligt Björklund i att dels uppmuntra barnens initiativ och kreativa användning av material, dels att läsa av situationen och tillföra det material som barnen efterfrågar.  

Om material alltid tillåts flyttas mellan olika lekar och miljöer försvinner snabbt tydligheten, som i sin tur är viktig för att barnen ska kunna erbjudas lockande helheter till lek. I samtal med barnen kan vi ta reda på vad de behöver och tillsammans komma fram till vilket material som behövs för att komplettera leken.

Till dockleken som nämndes i början av texten har personalen både uppmuntrat initiativet och, utgående från barnets signaler och önskemål, börjat ordna fram material och redskap som kan komplettera leken.