En resa till Island

I april åkte en grupp barnträdgårdslärare på studieresa för att bekanta sig med småbarnspedagogiken på Island. Resan arrangerades av Kommunförbundet och med bidrag från Kulturfonden och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne. I det här inlägget skriver två av resenärerna om sina intryck från resan.

Skrivet av Nora Karlsson och Pippi Nygård

daghemmet Marias asyl 

Miljön på dagis kan se mycket olika ut. Pedagoger går tillväga på olika sätt i olika länder men målet är liknande för de flesta, att barn ska ha det bra och få en givande vardag i en bra miljö. 

En av pedagogerna i Reykjavik som tänkte mycket på detta ämne och vad det har för betydelse för barnens könsuppfattning var Margrét Pála Ólafsdóttir. 1989 startade hon det första daghemmet enligt Hjalli-modellen. Målet var att stärka flickor och göra pojkar mer empatiska. Hon menade att kön är det första som barn delar in sig i och barn i en stor grupp söker sig automatiskt till det egna könet. Pojkar springer och klättrar och då ser flickor det och tänker, nu ska jag bete mig annorlunda eftersom jag är av det motsatta könet. Alltså, menade Ólafsdóttir, är könsdelade grupper svaret. Flickor och pojkar spenderar alltså nästan hela dagen skilt från varandra, både ute och inne. 

Gården var uppdelad för pojkarna och flickorna med en gång. Gick en pojke eller flicka över till andra sidan, blev han snällt visad tillbaka till sin ”egen” del av gården.

En mycket viktig del av denna modell är att pedagogerna tror på ”Simple settings”. Traditionella leksaker, dynor och täcken anses ha en dold agenda och är därmed könssatta. Därför är leksakerna och aktiviteterna som barnen får välja mellan i trä/lera/vatten och liknande. Alla barn får välja sin ”uniform”, röda eller blå mjukiskläder som de har på sig varje dag. De vuxna följer samma klädkod. 

Barnen fick välja mellan aktiviteterna: Träklossar, bygg, schack, utevistelse eller arbete med lera.

Man kan ju fundera på hur begreppet ”simple settings” går ihop med begreppet lockande lärmiljö. För kritiskt sett var denna miljö i min åsikt inte lockande alls. Eftersom de hade en så stark syn på de gömda könsrollerna i saker, material och möbler var det inte direkt ett myspys ställe. Denna syn gällde alla färger och former, inte bara krasst sett rött och blått. I och med Lockande Lärmiljö projektet försöker vi jobba hårt för att göra lärmiljöerna inbjudande och utvecklande men pedagogerna på detta isländska dagis uppfattade inte miljöns betydelse alls såhär. Mycket intressant att jämföra. För dem var det absolut viktigast att miljön var könsneutral för att barnen skulle utvecklas på bästa möjliga sätt. 

Kuriosa: 

Idag är Hjalli en etablerad småbarnspedagogisk metod som får samma finansiering per barn som kommunala daghem på Island. Denna modell har spridit sig och finns idag på 14 daghem och fyra lågstadieskolor. Ólafsdóttir kallar denna metod för den omvända spegeln. Kritiken mot denna modell var mycket stor i början och hon hade svårigheter med att få igenom sina idéer. Modellen har ändå etablerat sig under åren och idag är det en lång kö till alla hennes daghem, som också spridit sig till Norge och Sverige. Det finns röster på Island som ännu också är kritiska till Hjalli-modellen. Det finns ingen vetenskaplig forskning som visar att modellen skulle fungera, medan det däremot finns mycket forskning som bevisar att det enskilda bemötande av barnet som det är, är det som befrämjar jämställdhet mest.  

Hjalli-modellens förståelse av kön grundar sig på uppfattningen att:  

1. Pojkar får mer resurser än flickor på daghemmen i fråga om bl.a. utrymme, pedagogernas uppmärksamhet och talutrymme. Flickor utsätts för direkt diskriminering på daghemmen: Margrét räknar med att pojkarna använder 75 procent av dagisgården och flickorna 40. Samma gäller inomhus.

2. Det finns en monopolisering av traditionella könsroller. I blandade grupper identifierar flickor och pojkar sig i motsats till varandra och gör det som det egna könet förväntas vara bra på. Flickor ska gå rakt, starkt och barfota. De övar sig på att ta mer plats genom att öppna sin bröstkorg genom att gå med händerna bakom ryggen. 

3. Flickor och pojkar är olika och förstår kommunikation på olika sätt.